Highlands – Cello, måsar och människans inre kamp

Andrea Tarrodis cellokonsert ”Highlands” framförs av Uppsala Kammarorkester och cellisten Jakob Koranyi den 18 februari 2016.

Bild på Andrea Tarrodi

Andrea Tarrodi älskar fåglar och deras sång. Hon är ingen typisk fågelskådare, men som tonsättare är fågelsången en återkommande inspirationskälla. Fåglars läten kan lyckligtvis också imiteras musikaliskt, och det har blivit en specialitet för Andrea Tarrodi. I nästan alla hennes verk (så även i Zephyros, vinnarverket i Uppsala tonsättartävling 2010) finns fågelsången med som något av en personlig signatur. ”Fågel-glissando” är en instrumental effekt som kom särskilt väl till pass under tillkomsten av cellokonserten ”Highlands”.

2013 fick Andrea Tarrodi beställningen av en cellokonsert till Västerås Sinfonietta. Då kontakten med cellisten Jakob Koranyi funnits ända sedan skoltiden, och de båda under flera år pratat om en cellokonsert, var saken snart ett faktum: Nu kör vi! Önskemålet från beställaren var att på något sätt referera till Mendelssohns konsertuvertyr Hebriderna som skulle spelas vid samma tillfälle. Detta ledde till en tiodagars road trip i skotska högländerna.
– Skottland är en av de häftigaste platser jag har varit på, berättar Andrea. Det är något alldeles speciellt; vemodigt, storslaget och ödsligt på samma gång. Inga människor, bara vild natur.

I Tarrodis egen programkommentar beskrivs också den kraft och kamp som utspelar sig i det dramatiska kustlandskapet. Och här finns samtidigt parallellen med människans inre natur.
– Det pågår en inre kamp hos alla människor, tror Andrea. Och detta är den personliga delen av musiken.

”Highlands” utgörs av en enda lång sats, men som delas upp i sex avsnitt som beskriver olika platser och stämningar. Här finns bland annat sagolika Duncansby Stacks, där enorma klippöar skjuter upp ur havet likt majestätiska monument. Här fastnade Andrea i timmar, stående mellan två bergsmassiv, hänförd av synen och akustiken. Och det var här hon hörde måsarna. I konserten får vi höra dem genom ”Seagull glissando” i både solocello och orkesterns cellostämma (Glissando = steglös övergång mellan toner, speciellt tacksamt på stråkinstrument).

Det tematiska material som solocellon presenterar i inledningen, utgör fundamentet för hela verket. Konserten skrevs i mycket nära samarbete med Jakob Koranyi. I solokadensen får cellon briljera med hela sitt register, och i den här delen kunde Andrea skapa musiken direkt utifrån solistens individuella egenskaper och tekniska förmåga.
– Man kan nästan säga att vi har skrivit tillsammans, förklarar Andrea, som även beskriver musiken som ett ”grönt verk”. Lika grönt som de skotska bergen.

Men så var det då detta med fåglarna. Vad är det som är så fascinerande med deras sång? Andrea avslutar:
– När mitt verk Paradisfåglar skulle uppföras, berättade en violinist i orkestern att hon hade en undulat hemma som hon inte ”fick kontakt med”. Den var stum, helt enkelt. Men när hon på fiolen övade de fågeleffekter som finns i noterna, vaknade den plötsligt till liv och började kommunicera. Det var den bästa recension jag kunde få!

Jens Norberg


Duncansby Stacks, Skottland

Tillbaka